Inside the belljar - Cicis värld!

Jag ska börja med att säga att jag absolut inte är någon modeguru av något slag och kanske egentligen borde hålla tyst, men nu är det så att jag känner att jag måste öppna min mun och inte bara för att se förvånad ut.

Seriously, dessa Björn Borg-look-alikesen som vandrar runt överallt, va???
Det är alltså på modet att ta en gummisnodd av vilket slag som helst och trä över huvudet mot pannan och bakhuvudet,
så att håret åker upp som en svamp...
För att vara helt ärlig; det är inte snyggt.
Inte på något sätt.
Det var inte snyggt på 70-talet heller, även om jag faktiskt föredrar bandet runt pannan då,
där huvudet inte ser ut som ett svampmoln.

Jag förstår inte hur folk nästan helt intill viljelöst följer modets trender.
Man måste väl ändå själv se om det är snyggt eller inte?
Visst, det kan vara så att jag är den enda som inte tycker att det är snyggt och alla andra faktiskt tycker om looken,
men jag har svårt att tro det, för åter igen: allvarligt? Björn Borg-looken? Seriously?!
Och som jag har märkt ska man tydligen ibland ha oborstat och nästan ruffsigt hår.
Måste vara en bekväm och enkel trend att följa iallafall, no comments there.

Nä, jag är väl inte någon modeslav alls, det skulle nog ingen människa påstå.
Jag kan tycka att saker är snygga men alldeles för dyra,
jag kan tycka att det ser helt befängt ut och skulle aldrig ha på mig det,
sen spelar det ingen roll om "alla" har så.
Ibland kan jag köpa ett plagg som är "inne" för stunden, för att jag gillar det.
Men väldigt sällan kommer jag och Modet överens.

Och jo, innan jag glömmer det; (det kanske försvinner och blir omodernt strax och då slutar ju alla att använda dem)
dessa långa toppar, eller åtsmitande tunikor eller vad de kallas.
Ni vet vad jag menar, det är som tröjor fast de är lite längre än vanligt,
så pass långa att de nääääästan går att ha som en klänning.
Fast inte långa nog, direkt.
De täcker knappt rumpan och hasar upp lite när man sitter.
Och till dem ska man då ha hippsters eller färgade strumpbyxor.
It looks weird!
Ungefär som "ojsan, jag har visst ingen klänning som är ren...Hmm, nåväl, jag tar en tröja istället. Byxor är för fegisar"

Som jag började med att säga, jag är nog ingen som kanske ska uttala mig om mode,
men eftersom jag är en människa med ögon och kan se,
så måste jag se dessa svampmoln till hår och långa tröjor som tvingats bli klänningar.
Och jag håller mig lite för skratt varje gång.

/C

Jag glömde juicen på bordet igår, så nu står den där och är varm och hånar mitt numera korta närminne.
Jag har blivit så glömsk på sistonde, glömmer av mest allt, inget verkar fastna.
Har aldrig haft problem med det förut.
Så....disträ.
Fortfarande stressad över allt.
Jag vill helt enkelt inte ta ett beslut om något alls just nu.
Jag vill bara vara ett tag till. Ett litet tag till.

Jag kommer ihåg en dag när jag bodde i Hässelby i Stockholm,
helt plötsligt gick jag rakt in i hösten.
En vindil löpte förbi mig och jag rös till, trädet jag just passerat skakade på sig och några löv lossnade och föll.
Jag gick rakt in i hösten.
Så känns det nu med, fast innuti mig.
Sommaren kryper närmare för varje dag och det är helt underbart, men lik förbannat är det höst innuti mig.
Det är så underligt, för jag brukar alltid på något sätt kunna peppa upp mig själv,
hur dåligt läget än må vara.
Men just nu finner jag mig likgiltig inför allt.
Det är verkligen trist.
Så trist att känna så.

Helst av allt skulle jag vilja ha ett körkort och en bil och sätta mig i den och bara köra.
Bara köra utan mål, kanske åka till Paris igen, kanske besöka Italien för första gången,
kanske ta en paus i Spanien...
Bara åka...åka åka åka.

Lätt en indikation på att jag vill fly läget, I know.
Men är det så fel alltid då?

Nåväl, nu ska jag försöka få tag på en fikavän.

/C

Grönskan börjar verkligen komma nu, och det är både vackert och skönt.
Själv känner jag mig inte alls så pigg.
Så mycket förändringar hela tiden, jag vet inte ens riktigt innerst inne vad jag vill.
Dagarna blir veckor och veckorna månader, men innuti mig står tiden still.
Press, stress, krav, olika viljor.
Tid.

Jag letar nytt boende, men det går inte så fort.
Ska jag bo kvar där jag bor nu så blir det en hög hyra eller väntetid.
Har haft till augusti månad på mig, men nu har det ändrats lite. Jag vill vara alla till lags och anpassa mig,
jag vill inte vara stenen i skon, den som sätter stopp för saker och ting,
men just nu kan jag inte påverka läget så mycket.
Jag känner mig stressad över det. Mycket stressad.

Jag har börjat få tillbaka den plötsliga hjärtklappningen,
och det är verkligen obehagligt.
Ska boka en ny tid hos läkaren och följa upp medicineringen.
Jag har bra och dåliga dagar, känner att ersättningarna ger kroppen mer energi,
men jag blir fortfarande mycket trött fort.

Usch, det här blev verkligen deppigt. Nåväl, det är en sån period just nu,
det finns ljuspunkter också men just nu orkar jag ärligt talat inte leta rätt på dem.
Min själ är trött.

/C

There's a man sitting in a concretroom...
In his world of nothing at all.

Well...no more masterplans...djup utandning.

Nu fortsätter livet.

See you on the other side folks!

/C

Solen skiner och det är varmt, varmt, varmt!
Jag gillart skarpt!
Om en liten stund ska jag vandra mot Röda Lyktan och grilla med vänner.
Eller ja, jag ska inte grilla, jag ska äta rostbiff. Jag hittade inget grillvärdigt på affären som jag gillade,
så det fick bli rostbiff.

Jobbsökandet i Norge pågår, kollar runt och får tips av min goda vän Monika.
Hon bor på Bodö, vilket verkar vara ett ypperligt norsk ställe att bo på och jobba för ett tag.

Sommaren verkar komma med stormsteg, jag hoppas det håller i sig. Utanför fönstret här i min lägenhet som jag delar med Lunica i Backe har löven på träden riktigt slagit ut, det är grönska och fint överallt.

Innuti mig är det tvetydigt och lite splittrat fortfarande. Det enda jag med säkerhet vet är.....ja, ingenting egentligen.
Lever lite i ett vakum just nu.
Men, tiden rullar på, och allt brukar lösa sig.

/C

Kollar runt efter jobb i Norge, känns som "enda utvägen" just nu.
Jag vill komma bort och komma ifrån, men inte för alltid, inte för länge.
Åsså vill jag tjäna ihop lite pengar. För allvarligt, livet blir lättare med pengar, så är det.
Men för den sakens skull behöver inte penagar i sig bestämma hur lycklig du ska vara.
För mig har inte pengar ett värde förens jag sätter ett värde på dem.

När man beställer in mat, och inte orkar äta upp allt, så får en del ångest över det.
Jag säger så här: Du betalar ju egentligen för att äta gott och bli mätt, även om det är mat kvar på tallriken så är ju uppdraget utfört, icke sant? Right.

Om jag ser en jättefin tröja som jag verkligen vill ha, passar bra i och trivs i och köper den,
så ser jag 2 veckor senare att den reas ut för halva priset... Visst kan man bli irreterad, men, betänk detta då:
När jag köpte tröjan tyckte jag att den var värd pengarna jag gav för den, annars hade jag aldrig köpt den.

Visst kan man göra felköp, impulsköp, absolut, men jag försöker att inte låta det bli "en grej",
det är ju ändå bara materiella ting, och sådana ska inte binda en.
Sakerna ska inte äga mig, jag ska äga sakerna.


Nåväl, nu är det dags för tevetittning på hög nivå.

/C

Har fikat med Lunica idag, vi har pratat om jobb i Norge, rensa fisk och dylikt.
Tänker som så: varför inte?
Det handlar väl om ett par månader i mitt liv.
Kan jag tjäna ihop någorlunda bra med pengar så jag kan ta körkort och lösa lite andra saker, så är det helt klart värt några månader.
Ska kolla vidare, uppdaterar :)

/C

Alldeles strax beger jag mig från Backe till Strömsund,
har Let's Dance tävling hela långa dagen med start klockan tio.
Efter det blir det till att snabbt byta om och sminka sig och fixa håret så man är redo för Pers 30 års fest,
tema Studio 54 - Revisited!

Just nu är jag lite seg och trött, det är jag alltid om mornarna, men jag fick knappt någon sömn inatt.
Först frös jag, sen låg jag och vände och vred på mig, sen somnade jag bara för att vakna utan anledning,
om och om igen. Otroligt jobbigt. Några timmars sömn blev det iallafall, och jag känner att det kommer bli en mycket bra dag i vilket fall :)

Har packat allt jag behöver, men jag har säkert glömt något. Höll på att glömma medicinerna, haha, det hade ju varit ypperligt!

Fridens liljor på er!

/C

My own Starlight band....de e allt som gör mej.

Tänk er ett bland-band,
sånna man gjorde innan CD-brännarna trädde in i vår värld.
Bland-band med de allra bästa låtarna,
klassiker.
Hur många skivor har man inte brännt med "de bästa låtarna" för att efter ca en månad,
totalt ha tröttnat på skivan å bränna en ny...
Men ett bland-band...dom höll dom,
man hade dom i åratal.
Och det tog tid att göra ett bland-band,
men de e lixom det som är hela grejen.

Mitt bland-band har tagit jättelång tid.
Jag började med det när jag var 16 år ungefär.
Det innehåller de bästa låtarna, underbara smaker och lukter,
minnen, skratt, grått, blod svett och tårar.

My own Starlight band....and you can borrow it when you need.

/C

Det går så fort nu med tekniken å dess utveckling.
Jag kom bara att tänka på det...
Tänk om någon skulle komma fram till dej och säga: "Hörrö, varför har du inte en raket i trappan?"
Hur skulle du reagera?
Jo, du skulle nog titta dumt på personen och fråga vad fan han menar.
Vem fan har en raket i trappan lixom...

Tänk sen så här; Du reser från 2009 till 1985 och frågar första bästa person varför de inte har en kamera i sin telefon.
Personen skulle titta dumt på dej och fråga vad fan du menar.
En kamera i telefonen?
Så dumt....varför då?
den sitter ju dessutom fast i väggen....

Ja...lite underliga Cici-funderingar kring allt och alltet.
Den här bloggen uppdateras alldels för ofta känns det som, jag vet inte riktigt hur bloggreglerna är,
men skitsamma, det är ju min blogg så ^^

För fågeln är nu gammal och grå,
och mej kommer du aldrig att förstå.
Solen har förstörts och ingen kan längre se,
men lika bra är väl de.
Den gula hästen från helvetet har dundrat förbi,
och jag har släppt alla monster fri.
Ingen kan längre ljuga eller slå,
för fågeln är nu gammal och grå.
/C

Jag håller andan
i väntan
på
någonting vadsomhelst.
Luftslotten är så
fina
men så
obeboeliga.

Allt har sin egen tid. Så är det.
Men det är både svårt och nästintill omöjligt att vänja sig vid när man har så kort tålamod som jag har.

En ny stjärna på min himmel,
så fint.
Jag blir stundvis andlös.
Det känns bra.
Men förhoppningar grusas,
illusioner krackelerar och blir till sand,
som man sedan blåser mjuk över sovande barns ansikten.
Det är därför dom är så oskyldiga.

Om man saknar ett minne,
saknar man då något verkligt?

Jag funderar över så mycket, och det gör jag hela tiden.
Ibland känns det som att jag skulle behöva en till av mig, för att orka med allt detta funderande och undrande.
Till exempel så undrar jag om folk uppskattar att läsa sådant här som jag vräker ur mig i min blogg.
Kanske inte.
Kanske ja.
Och varför har jag behovet av att dela med mig allt det här via en blogg?
Har jag det behovet alls, eller har jag skapat behovet?
Har världen skapat det behovet?
Vill vi verkligen läsa allt om alla?

Den här bloggen är som bekant ingen ovanlig blogg, det här är snarare ett forum för mig där jag kan skriva ned mycket av det som rör sig i mitt huvud.
En plattform för min hjärna att avlasta sig på för någon sekund.
Men vad är det för Dig, du som läser allt det här?
En pejling, en uppdatering av mitt liv, en tjuvkik på något som annars bara rör sig i mitt huvud eller i en pappersdagbok?
Ja...jag vet inte alls jag.
Men jag kommer fortsätta.


Solen är en marshall,
jag är dum.
Spela högt och länge,
jag vill sjunga mej stum.

/C

Trevlig kväll hemma hos Ed ikväll :)
Spelat spelet Alias, ett ordförklaringsspel, med Ed, Ida, Ronja, mycket skratt och god paj till det :)
Synonymer och konstigt kroppsspråk har hagalt över bordet :)

Nu sitter jag hemma i lägenheten och är inte ett dugg trött.
Ska upp tidigt imorgon och åka till Strömsund.
Jag är en del av den ideella arrangemangsgruppen Northern Lights, och vi har tillsammans med Strömsunds buggklubb annordnat Let's Dance Strömsund som går av stapeln klockan 14.00 imorgon lördag.
Det är en variant på teveprogrammet Let's dance på fyran, vi har lokala företagare som fått en danspartner från Strömsunds buggklubb.
De har under 3 veckor fått öva på en klassisk bugg som alla ska genomföra och en valfri dans.
Kommer bli väldigt roligt att se imorgon :)

Sedan på kvällen så är det Pers 30 års kalas, och temat är Studio 54 - revisited!
Jag har nästan hela discostassen klar, undrar bara var mina röda högklackade stövlar är??????
Hoppas jag hittar dem imorgon!

Nu ska jag underhålla mig själv tills jag blir trött, ska väl packa ihop lite saker också till imorgon.

/C

Idag blir det tacopirog till middag - ja gillart!
Har köpt en krustång på Tradera som jag precis har småprövat lite.
Självklart var den lite defekt, den har fyra olika plattor som man kan byta ut och som fästs med en liten knappmekanism.
På ena sidan hakar knappen upp sig så plattan gärna glider av. Typiskt.
Men det verkar funka iallafall.
Dock var det inte riktigt den effekten jag förväntat mig. Det finns platta plattor, 80-tals-krusplattor, minikrusplattor och vågplattor. Vågorna var det jag var ute efter, men som sagt, det blir inte riktigt så som jag önskat. Typiskt.
Men men, så kan det vara när man köper saker på tradera, det är svårt att avgöra via en bild hur bra eller dålig produkten är.

Har köpt ett par skor på tradera också, billigt värre blev det och de är jättefina och nya.
Enda grejen är att de är lite hårda vid hälsenan, men det går säkert till sig när man gått in dem.

Nu har jag satt tradera-köp-stopp på mig själv, det är så lätt att hitta fina och billiga saker på Tradera,
men efter ett par klick och vunna akutioner så rusar summan iväg.
Nu handlar det verkligen inte om stora pengar, några hundringar endast, men jag har en väldigt snäv budget att leva på,
så även ett par hundringar gör stora hål i matkassan och liknande.

Nu, dags för tacopirog!

/C

Det finns så många anledningar till att vara lessen och gråta,
alldeles för många.
Och det gör mig less och arg.
Men samtidigt...........om man söker efter sådana saker,
så är det bara sånt man hittar.
Det är dags att resa sej ur askan och elden och sträcka på sig,
titta upp mot himlen,
känna sig stolt och stark och gå igenom helvetet med högt buret huvud.
Jag har inte dött, och det är väl ändå det man fruktar mest?

This too, shall pass.

Solen skiner ute nu.
Jag glädjer mej åt det.
För innuti mej regnar det.
Jag behöver sol.
Jag behöver ljus och värme.

Jag är inte ensam i allt,
jag har så många runt omkring mej.
Och det är jag tacksam för,
så otroligt tacksam för.

Men innuti mej är jag ändå ensam.
Alla fina ord och alla kramar håller mörkret på avstånd.
Men när jag vänder mej om och tittar så ser jag det ändå.
Stort mörker.
Alldeles svart.

Och jag kommer att vara ledsen ett tag,
så kommer det att vara.
Men jag kommer också att bli glad igen,
jag kommer att skratta och busa och le.
Så var inte ledsna för mej,
eller på något sätt oroliga.
För det kommer att bli bra så småningom.

This too shall pass

Jag tar mina mediciner och jag känner att kroppen reagerar på dem och blir starkare, det känns bra.
Uttröttad blir jag dock väldigt lätt ändå, kroppen är fortfarande svag tydligen.
Tid, säger läkaren.
Tid.
Och jag som har sådant kort tålamod.


I can see your halo

/C

Allt som oftast slår min poetiska ådra till...

En stilla undran över en kopp kaffe så svart,
ännu ett bloss på en billig cigarett.
Vart tog åren vägen,
de år då allt kändes så rätt?
Tiden passerar och flyr förbi mej,
jag sträcker ut en hand för att fånga ögonblicket,
men det rinner genom mina fingrar
och plötsligt förstår jag att det är lätt.
Lätt fånget lätt förgånget.
Lätt att leva om man vill.
Så lätt att faktiskt fånga dagen,
men så fel att försöka få tiden att stå still.

/C

Jag sträcker ut min hand för att ta på oändligheten
men bränner fingertopparna mot solen.
En enkel regndroppe faller och fyller en hel sjö.
Den bara faller och fyller,
faller och fyller.
Själv har jag ingen plats att fylla,
mina fötter är sänkta i cement som torkar stilla.
En vindil flyger in i mej och blåser igenom ett hål i mitt hjärta,
jag blir renad och tömd.
Ett förfallet hus till salu,
en trasig speldosa skänkes bort.
Ballerinan har brutna ben och jag orkar inte längre se på.
Jag drar tillbaka min hand och oändligheten finns inte alls,
stänger locket och ballerinan kastas bort,
in
i
glömskan.
-C





6 Oktober 2005 skrev jag ett dagboksinlägg, här kommer det igen:

"I tisdags såg jag ett rör som stack upp ur marken (ja pratade med Kikki då oxo)
och jag hade skräp i fickan som jag ville bli av med.
Så jag stoppade ner skräpet i röret.
Igår när jag gick till jobbet så såg jag en man som stod och svetsade igen röret.
Det var en vägbom.
Vilken tur att jag inte stoppat nått viktigt i röret.
Typ min mobil.
But then again....varför skulle jag vilja göra det?

På tal om min mobil.....Jag vill egentligen inte ha en så dyr och tekniskt pryl i min ägo...
För ja e så rädd att tappa bort den,
eller råka förstöra den.
Eller att nån stjäl den eller ja....nått sånt.
Å sen har den en massa grejer som jag inte kan använda.
Typ Mp3 spelare.
I don't get it.
Ja kan inte få in låtar i den.
Man måste nog ha en dyr usb-kabel,
eller minst lika dyr Ir-port till sin dator antar jag.
Kommer ju inte att hända att jag köper en sån.

Skitsamma,
Nu måste jag rusa. (nej, det måste jag inte, jag måste gå, men man säger ju rusa. Varför gör man det? Underligt....Jag rusar by the way väldigt sällan. Bara när jag absolut måste.) "


Haha......ja, jag kan numera få in Mp3-låtar i min mobil (nej, det är inte samma mobil som jag hade då) och jag vet att USB-kablar inte är särskilt dyra. Rusar gör jag däremot inte särskilt ofta nu heller.

/C

Tänker börja mitt allra första blogginlägg med att säga att om jag fick välja en era att leva i för resten av mitt liv, så skulle det bli 90-talet. Jag vet, det låter väldigt konstigt. Men kik på pöjkan!
Oh my oh my... Jag vet inte vad det är som gör det, men jag gissar på att det är det halvlånga håret, flanellskjortorna och de där bedårande rådjursögonen i en oslagbar kombination som gör att jag blir lika svag i knäna som när jag luktar på Armanis parfym för herrar, den i vit frostad flaska. Jo, tyvärr, det är sant - suck för mig. Men hör här:

Ta till exempel Joey Russo som spelades av Joseph Lawrence i serien Blossom, han gillade jag skarpt i mina allra tidigaste tonår. (Och några år innan 13 också för den delen) Han var lite dum, lite trög sådär, men det gjorde verkligen ingenting, för han var ju så söt. Han hade kläderna och håret på pricken som det "ska vara"; Trasiga ljusa jeans, kängor, tight t-shirt (helst vit) och minst en utnött flanellskjorta på sig i en ljusare färg, typ ljusblå eller liknande, antingen knyten runt höfterna eller halvhängandes från axlarna. Håret är på gränsen till att bli "hårdrockslångt" och en snudd från utväxt page. Det ska vara lite ostyrigt sådär, och långt.

Och vi får inte glömma Jared Leto som spelade Jordan Catalano i Mitt såkallade liv, herregud!!
Det var inte bara Claire Danes oförglömmliga karaktär Angela Chase som gjorde den serien sebar, Jordan Catalanos ostyriga lugg och layed-back-attitud lockade mig till teven varje gång serien sändes. Jag ville vara Angela Chase och ha Jordan som min pojkvän.

Nu kommer vi till en liten pinsam sak, eftersom jag tycker att Barry Watson är himmla snygg som helyllekillen Matt Camden i moralkakeserien Sjunde Himmlen. Det är inte så att jag på något sätt följde serien i mitten av nittotalet och heller inte repriserna senare under tjugohundratalet, men då och då fann jag mig själv framför denna hemskt pinsamma och sensmoralpåtvingande serien, på grund av den långhåriga men ack så töntiga Matt.

Min absoluta favorit är James Francos rollfigur Daniel "Danny" Desario från serien Freaks and Geeks. (Nollor och Nördar på svenska) Visserligen kanske han egentligen inte ska räknas till 90-tals killarna, eftersom serien är från slutet av 90-talet, men han får ändå vara med på min lista. Han har dessutom rätt så mycket Bad-Boy-attityd över sig, och tyvärr så är det ju så att det är jäääävulskt attraktivt på något skruvat sätt. Det blir dessutom inte sämre av att han har på sig en svart skinnjacka a la motorcykelstyle...suck, oh my oh my, drop-dead gorgeous!

Ja, som sagt, jag rivstartar absolut inte med mitt första blogginlägg, det ska inte vara som en svidande atombomb i era ansikten, enklare att slänga ihop något väldigt oskyldigt om min personliga smak i killar.
Självklart finner jag inte endast "90-tals-killar" attraktiva, nej långt därifrån, men jag gillar den stilen som sagt. Annars föredrar jag faktiskt oftast långhåriga killar från korthåriga, men ett och ett annat undantag har det funnits. Rakade skallar däremot är det enligt mig endast ett fåtal killar som kan bära upp så det verkligen är snyggt.

Nåväl, återgå till det ni gjorde innan ni fastnade här, jag ska nu dricka upp mitt te som som vanligt börjar bli kallt för jag glömmer nästan alltid bort att jag gjort iordning en kopp. Så hörs vi sen, ha det bra!

/C


James Franco
 
Barry Watson
  
Jared Leto

Joseph Lawrence