Inside the belljar - Cicis värld!

Lätt småmelankolisk, men mest trött och vill sova.
Imorgon kommer ju bli så roligt och dagen efter det ännu bättre.

Något slags tungsinne vilar över mitt huvud och jag kan inte annat än omfamna det
och känna mej sådär avslagen som man gör ibland.
Tung i kroppen och kall om händerna,
som om hela världens gråa moln kommit och hittat
en öppning i mina ögon,
för att sedan obemärkt smyga sej in bakom dem och
färga hela min värld med regn.
Otillräcklig och färglös helt enkelt.
Som en uppgiven lång suck. 


Långa nätter som dras ut likt stela gummiband ger en oftast alldeles för mycket tid att tänka.
Tänka tillbaka, tänka framåt, tänka runt, runt tills man blir snurrig.
Längta, minnas, både bra och dåliga saker. 
Man bör nog låta det förgångna vila i sin tysta grav,
och inte gräva upp gamla minnen som bara börjar blöda om man tar fram dem.
Men det är svårt att inte låta bli...har man haft det så vill man ha det, igen.


Andas in, andas ut,
repetera resten av livet tills livet tar slut.


Ingen idé att sitta här och skriva nu,
jag är nog för modfälld för att överhuvudtaget
få något vettigt skrivet.
Eller?
Kaos, oroligheter, ångest, uttråkad - just i sånna situationer verkar min kreativa sida lysa upp ordentligt.

Men, jag är inte helt deppig,
absolut inte :)
Jag är glad också, absolut!
Imorgon kommer Tina och Jompa till Strömsund och det ska bli asroligt :)
Så jag är också glad, inte bara modfälld.
Tur för er som läser min triviala blogg, 
vem vet, i nästa inlägg kanske det inte blir någon ordspya eller konstiga förvridna synonymer till deppig.
I promise.

Men, livet är inte bara solsken å perskior.
Om man inte vill tänka på nått så borde det vara en enkel sak att bara stänga av och INTE TÄNKA PÅ DET!
Men neeeeeeeeeej då,
översittar-hjärnan gör som den vill och titt som tätt slänger den ut en
svidande tanke i hålrummet som oxo kallas för Mitt huvud.

Och ändå har jag ju målat hallen idag och kännt mig mäkta stolt.
Det är nog bara dessa sega timmar på natten då jag inte kan sova som gör mig så här tungsint.

/C

Ja, jag skulle skriva något viktigt här, men jag kom av mig.
Så det får bli något helt annat.
Inspiration till att skapa och vara kreaiv slog till ikväll,
med en väldig kraft.
Så mycket att jag inte alls visste vad jag skulle ödsla den på.
Måla, skriva, designa?
Ja, jag lägger ut en sångtext, håll till godo:
 

How poppys become Heroin

In a field of poppys and black grass,
There's a treasure buried.
It's a secret in a coffin, it's just a word,
Unspoken, untold,
Forever buried, to forever hold, never to be heard.

This field is inside me,
And not even I know the way.
I buried it in blindness, in kindness,
My hair was a blindfold,
Unspoken, untold.
To protect, so I wouldn't be careless

It's all a lie, it's all a sin,
this is how poppys become heroin. 

If you stumble upon it,
I don't have a key,
You have to break in,
But don't let me see.
I will feel the lost but never understand,
And then it's yours to keep, to hold in your hand.

Don't pick the poppys,
Don't step on the grass
Don't look
Don't try
And don't ask why
Couse neither you or I can win,
this is how poppys become heroin.

My hair was a blindfold
Unspoken, untold.
It's a secret in a coffin, it's just a word.
Unspoken, untold.
Forever buried, to forever hold, never to be heard
I will feel the lost but never understand,
This poppy field is just a strangers land.

Your a sinner and so am I,
your a lier so don't eaven try.
Read the sign, don't go in,
this is how poppys become heroin.
-Cecilia Stener

Jag tänkte skriva något om...äsch,
för den delen,
inte värt att nämna eftersom jag inte tänker skriva om det alls. Ikväll.
Kanske imorgon.
Eller nästa dag.
Eller mest troligt på söndag eller måndag.

Jag uppdaterar så sällan,
jag ber om ursäkt för det om det nu är någon som läser den här bloggen.
Så svårt att veta liksom, sällan några kommentarer på det man skrivit.

Slänger in en bild också,
sen tänker jag gå och röka.
Ja, jag är faktiskt så idiotisk att jag röker.
Gud vet varför.
(jasså gör han? Hur kan han veta det? I don't eaven belive in Gud)
Underligt ordstäv det där.
Nåväl,
fridens liljor på er.

/C

Miriam visade mig tyska skobutiken Deichmann när vi var i Stockholm,
och jag blev ...kär :)
Jag var trött och sliten när vi kom dit,
men det spelade ingen roll, det var underbart.
paradiset för skoälskare!
Det enda jag grämde mig över var att jag vid tillfället inte hade pengar till nya skor,
även om de är underligt billiga :)

Men, jag ska tillbaka om en vecka,
och då ska jag shoppa skor :)

Var bara tvungen att tipsa om Deichmann,
för gillar ni skor så är det här rätt plats för er :)
Än så länge finns det endast 16 butiker i Sverige,
och jag åker som sagt till Stockholm för att shoppa där,
men, de har planer på att smälla upp ca 70 (!) butiker runt om i vårt land.
Så snart hoppas jag att det inte är så långt till närmsta snygga sko ^_^

/C

Den här ska bli min! I love it!

Suck... Jag blir inte klok på alla dessa "modebloggar" till höger och vänster om en.
Alla som någonsin läst en modetidning eller shoppat för 500 spänn på H&M verkar
tycka sig kunna blogga om mode.
Fine, inget fel i det, folk får blogga om exakt vad de vill,
precis som jag gör.
Jag har en helt vanlig, inte ovanlig blogg om just ingenting.
Bara mitt alldeles egna lilla ställe att vädra mina åsikter till de som orkar läsa och som hittar hit.
Mitt forum, där jag kan vältra i vendettor om jag så vill,
eller skriva om saker jag finner meningslösa, eller totalt ovärderliga...osv.

Iallafall, dessa såkallade modebloggar, what's the deal?
Can't really wrap myself around it, så att säga.
Kan inte någon som har en modeblogg och som läser det här skriva en liten (eller lång) kommentar till mig
och berätta varför just DU har en modeblogg. Gärna vart du bor också.
För ja, jag tycker det gör skillnad.

Om man befinner sig i ett mindre samhälle till exempel,
eller kanske till och med "by" så tycker jag att det självklart
måste vara skillnad på hur man hänger med i modesvängen.
Man kan läsa hur många modemagasin man vill och shoppa på nelly.com 7 dagar i veckan,
men jag tror ändå inte att man på riktigt hänger med om man inte bor i en storstad.
För hur skulle man kunna?
Vart ska du handla?
Allt på nätet från utlandet?
Visst. Absolut.
Men jag, personligen, tycker det måste kännas surt.

Det är också på något sätt lite gulligt tycker jag,
att ha en liten modeblogg där man visar upp sina senaste fynd från Gina Tricot a' la:

"Dessa Stacey skinny jeans Blue kostade endast 399 kronor, alltså ett riktigt fynd!
Jag kombinerar dessa med en paljettopp och nitar, vilka båda är två av höstens hetaste trender!"
Åsså självklart finns det bilder på allt de köpt.
Gulligt. Som fan.

Nåväl, jag rackar inte ned på dessa små modebloggare,
nej nej, jag hyllar dem som vågar,
men jag kommer aldrig att förstå meningen med det.
För när varenda liten Lindexfashionista har en modeblogg,
vem läser dem då?
De är ju alla fullt upptagna med att knäppa bilder och skriva priser och trender på sin egen blogg.

Fast, vem vet, någon betydelsefull människa kanske, kanske hittar dit,
och vips så är man Blondinbella nummer 2 eller Elin Kling,
och då, då har man ju verkligen lycktas...ikke sant?
Och vem vet, kanske, kanske någon liten grå mus finner sin väg till just Din lilla modeblogg,
och får äntligen kläm på hur man ska klä sig i höst för att se riktigt rätt ut!
Ja, vem vet?
Kanske, kanske...
Men under tiden tycker ju iallafall alla andra små modevetare i din vänskapskrets och din kusins syrras polare att du är rent av frän som fan som kan det där med mode.

Och när jag ändå skriver om mode,
om du bor i Stockholm eller lite nära,
du missade väl inte tidningen CHIC:s stora event på K:fem i Vällingby under kvällen? 
Det var 20% rabatt i alla butiker, CHIC:s redaktion fanns på plats och Charlotte Perrelli stod på scen.
Halv nio började det och de första 500 besökarna fick en goodiebag.
De ni.

Over and out, and keep the good work upp alla små modiga modemedvetare,
I still think it's weird. But gulligt som fan.

/C