Inside the belljar - Cicis värld!

Det finns så många anledningar till att vara lessen och gråta,
alldeles för många.
Och det gör mig less och arg.
Men samtidigt...........om man söker efter sådana saker,
så är det bara sånt man hittar.
Det är dags att resa sej ur askan och elden och sträcka på sig,
titta upp mot himlen,
känna sig stolt och stark och gå igenom helvetet med högt buret huvud.
Jag har inte dött, och det är väl ändå det man fruktar mest?

This too, shall pass.

Solen skiner ute nu.
Jag glädjer mej åt det.
För innuti mej regnar det.
Jag behöver sol.
Jag behöver ljus och värme.

Jag är inte ensam i allt,
jag har så många runt omkring mej.
Och det är jag tacksam för,
så otroligt tacksam för.

Men innuti mej är jag ändå ensam.
Alla fina ord och alla kramar håller mörkret på avstånd.
Men när jag vänder mej om och tittar så ser jag det ändå.
Stort mörker.
Alldeles svart.

Och jag kommer att vara ledsen ett tag,
så kommer det att vara.
Men jag kommer också att bli glad igen,
jag kommer att skratta och busa och le.
Så var inte ledsna för mej,
eller på något sätt oroliga.
För det kommer att bli bra så småningom.

This too shall pass

Jag tar mina mediciner och jag känner att kroppen reagerar på dem och blir starkare, det känns bra.
Uttröttad blir jag dock väldigt lätt ändå, kroppen är fortfarande svag tydligen.
Tid, säger läkaren.
Tid.
Och jag som har sådant kort tålamod.


I can see your halo

/C