Poesi i natten

Allt som oftast slår min poetiska ådra till...

En stilla undran över en kopp kaffe så svart,
ännu ett bloss på en billig cigarett.
Vart tog åren vägen,
de år då allt kändes så rätt?
Tiden passerar och flyr förbi mej,
jag sträcker ut en hand för att fånga ögonblicket,
men det rinner genom mina fingrar
och plötsligt förstår jag att det är lätt.
Lätt fånget lätt förgånget.
Lätt att leva om man vill.
Så lätt att faktiskt fånga dagen,
men så fel att försöka få tiden att stå still.

/C

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0