Inside the belljar - Cicis värld!

Jag glömde juicen på bordet igår, så nu står den där och är varm och hånar mitt numera korta närminne.
Jag har blivit så glömsk på sistonde, glömmer av mest allt, inget verkar fastna.
Har aldrig haft problem med det förut.
Så....disträ.
Fortfarande stressad över allt.
Jag vill helt enkelt inte ta ett beslut om något alls just nu.
Jag vill bara vara ett tag till. Ett litet tag till.

Jag kommer ihåg en dag när jag bodde i Hässelby i Stockholm,
helt plötsligt gick jag rakt in i hösten.
En vindil löpte förbi mig och jag rös till, trädet jag just passerat skakade på sig och några löv lossnade och föll.
Jag gick rakt in i hösten.
Så känns det nu med, fast innuti mig.
Sommaren kryper närmare för varje dag och det är helt underbart, men lik förbannat är det höst innuti mig.
Det är så underligt, för jag brukar alltid på något sätt kunna peppa upp mig själv,
hur dåligt läget än må vara.
Men just nu finner jag mig likgiltig inför allt.
Det är verkligen trist.
Så trist att känna så.

Helst av allt skulle jag vilja ha ett körkort och en bil och sätta mig i den och bara köra.
Bara köra utan mål, kanske åka till Paris igen, kanske besöka Italien för första gången,
kanske ta en paus i Spanien...
Bara åka...åka åka åka.

Lätt en indikation på att jag vill fly läget, I know.
Men är det så fel alltid då?

Nåväl, nu ska jag försöka få tag på en fikavän.

/C