Inside the belljar - Cicis värld!

How poppys become Heroin

In a field of poppys and black grass,
There's a treasure buried.
It's a secret in a coffin, it's just a word,
Unspoken, untold,
Forever buried, to forever hold, never to be heard.

This field is inside me,
And not even I know the way.
I buried it in blindness, in kindness,
My hair was a blindfold,
Unspoken, untold.
To protect, so I wouldn't be careless

It's all a lie, it's all a sin,
this is how poppys become heroin. 

If you stumble upon it,
I don't have a key,
You have to break in,
But don't let me see.
I will feel the lost but never understand,
And then it's yours to keep, to hold in your hand.

Don't pick the poppys,
Don't step on the grass
Don't look
Don't try
And don't ask why
Couse neither you or I can win,
this is how poppys become heroin.

My hair was a blindfold
Unspoken, untold.
It's a secret in a coffin, it's just a word.
Unspoken, untold.
Forever buried, to forever hold, never to be heard
I will feel the lost but never understand,
This poppy field is just a strangers land.

Your a sinner and so am I,
your a lier so don't eaven try.
Read the sign, don't go in,
this is how poppys become heroin.
-Cecilia Stener

Jag tänkte skriva något om...äsch,
för den delen,
inte värt att nämna eftersom jag inte tänker skriva om det alls. Ikväll.
Kanske imorgon.
Eller nästa dag.
Eller mest troligt på söndag eller måndag.

Jag uppdaterar så sällan,
jag ber om ursäkt för det om det nu är någon som läser den här bloggen.
Så svårt att veta liksom, sällan några kommentarer på det man skrivit.

Slänger in en bild också,
sen tänker jag gå och röka.
Ja, jag är faktiskt så idiotisk att jag röker.
Gud vet varför.
(jasså gör han? Hur kan han veta det? I don't eaven belive in Gud)
Underligt ordstäv det där.
Nåväl,
fridens liljor på er.

/C