Bitterljuvt att sakna...

Snorig som få...usch.
Trodde ja skulle sjunka ihop till en liten säck potatis idag när jag svetsa,
helt energilös och trött, hostade i visiret och svettades som fan.
Hatar att vara sjuk, man får inget ordentligt gjort.

Irritrande, som sagt. Hoppas på bättring imorgon, men jag är fortfarande huttrig, hostig,
snorig och lej, har redan sovit i soffan, helt seg och konstigt, sandpapper i halsen.

Min röst, vad har hänt? Är hes, hela tiden, går inte för sig, vill repa.

Skit.

Är orolig också, men det verkar man inte "få" vara.
Jag är det ändå. Jag tycker en vän är just en sån som är
orolig och är det just för att man bryr sig. Annars är man ju ingen vän,
då är man bara någon, som inte bryr sig.

På fredag kommer A hem, gu så jag längtar!
Att vara ifrån varandra är jobbigt, men man hinner sakna varandra och det kan vara bra,
att sakna är bitterljuvt.



Körsbär och lila naglar, skratt och sommar - ge mig!



Hahaha, underbara familj, vänner och kärlek, det gör mig glad :)



Mitt fina band, med lilla Blue och pojkarna, så duktiga och roliga :) You guys ^_^


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0