Slagen med ett basebollträ
Näe....suck.
Ja, huvudvärken håller i sig, varför liksom?
Ska egentligen spela in ikväll, med Alex och några till, men jag vet knappt om
jag tar mig utanför dörren.
Har migräntabletter hemma men de brukar inte hjälpa.
Ibland får jag sån här huvudvärk, som håller i sig några dagar, väldigt irriterande.
Vi får se om jag tar mig dit.
Här kommer ett inlägg daterat 23/2 2009, bara för att...
"Tänk va...vad fort det kan gå när saker ändras.
I ena stunden står man tryggt med fötterna på marken och blickar framåt, om än lite less så ändå...trygg.
Sedan får man en smäll i bakhuvudet så det svartnar för ögonen och när man kvicknar till så är allt bara borta.
Livet har slagit en med ett basebollträ och det enda man kan göra är att tacka och ta emot.
Idag skiner solen, imorse snöade det men nu är det vackert väder ute.
Jag önskar att jag hade tillgång till skotern men den står i Strömsund.
Jag släpade ut min madrass in till teverummet i lördags och släpade inte tillbaka den förens idag,
sov där inne både natten till söndag och måndag.
Men inatt sover jag nog på madrassen i min säng.
Och jag känner mig splittrad dessutom.
Mitt i allt.
Ska jag eller ska jag inte,
vill jag eller tror jag bara att jag vill.
Så svårt att avgöra vad det är man egentligen känner innuti.
Och innuti är man alltid ensam.
I själen.
Jag saknar småkatterna också.
Ibland gör det lite ont,
men mest är jag nog bedövad tror jag,
det onda kanske kommer sen, lite mer för var dag jag klarar av det.
Kanske vill någon peta och titta och skratta och hånle åt det onda,
kanske vill någon att det helst ska vara värre.
Jag hoppas inte det,
jag orkar inte.
Jag mår bra också, stundvis.
Och stundvis bara är jag.
Fast dagarna är så långa så försvinner de oroväckande snabbt.
Bör jag ta ett beslut eller bör jag vänta?
Ska jag känna mig lugn eller stressad?
jag vet inte alls..."
Det var det, nu bör jag nog äta nått tror jag.
