Inside the belljar - Cicis värld!

Ja, nu ska ja skriva ett inlägg om tatueringar.
Inte vilka som helst, utan såkallade "hemmatatueringar".
Innan jag börjar vill jag bara påpeka att jag själv kanske inte är en expert a la grande inom detta område,
men jag har goda vänner som tatuerar och har fått lite inputs av dem.

Jag vill heller inte på något sätt sätta ner eller peka "skäms på dig fingret" åt någon,
om någon nu tar åt sig.
Jag känner bara att alla kanske inte är så insatta och själv tycker jag att de är nästintill en skrämmande trend som stryker över landet.

Många har börjat att tatuera hemma, de köper in det som behövs och övar på sina vänner,
familj, släkt och deras vänner.
Man får göra som man vill, det tycker jag om mest allt.
Åt ena hållet kan man tänka "Vad modigt!" men åt andra hållet kan man också tänka "Vad farligt".
Vem som helst med lite utrustning kan kalla sig tatuerare,
eller?

"Det finns en anledning till att man går lärling för att lära sig tatuera,
bara för att man håller i en tatueringsmaskin får man inte automatiskt
den kunskap som behövs för att använda den på ett bra och säkert sätt."

Ett citat från en vän till mig som jobbar som tatuerare,
som har gått lärling i många år och nu jobbar i två olika studios i Sverige.
Man kan vara hur duktig som helst på att rita och designa snygga motiv,
sedan kan man vara ypperligt duktig på att föra över dessa motiv till huden med hjälp av en tatueringsmaskin.
Men det är absolut inte allt man måste kunna eller göra.

Min tatuerarvän fortsätter med att skriva:
"Innan man börjar tatuera ska alla rutiner och hur korskontaminering funkar sitta i bakhuvudet så man inte utsätter sina kunder för några risker.
Är den sortens handskar du använder säkra under hela ingreppet?
Vart gör du av nålarna, färgrester, allt som varit i kontakt med blod efter du är klar?
Risken för smitta är inte över för att kunden lämnat lokalen."

Även om din vän med den nyinköpta tatueringsmaskinen är någon du kännt länge
och litar på, så behöver inte det betyda att hon eller han faktiskt är medveten om allt som
ingår när man tatuerar.
Var aldrig rädd för att fråga personen som tatuerar dig om sådant du undrar över,
vare sig det är i en studio eller hos en "hemmatatuerare".
Det är faktiskt din kropp som kan bli utsatt, inte någon annans.
Vet du om allt personen använder är steriliserat?

"Sen räcker det inte med vilka engångshandskar som helst heller egentligen,
vissa materiel släpper igenom efter en stund.
But that's a längre historia,
that's why man går lärling ;)"

"Att ha engångsnålar och engångshandskar på sig räcker inte
för att man ska kunna utföra en säker tatuering.
De flesta tatuerare har sterilförpackade engångsnålar,
så det är inte till nålarna man använder sterilisatorn.
Och det är inte för att det är kul att köpa en skitdyr manick som ska stå och vara stilig i studion,
det är för att sterilisera de delar som inte köps i engångsförpackningar.
Det är inte bara nålarna som kommer i kontakt med blod."

Det spelar ingen roll om nålen som ska användas är sterilförpackad,
själva maskinen måste också vara rengjord noga och spritad,
och tuberna steriliserade, för när tatueraren tatuerar så kan
blod ta sig in i olika utrymmen innuti tuberna och sedan torka där.
När det så är dags för dig att lägga fram armen och bli tatuerad,
så byter tatueraren nålen och sätter i en ny sterilförpackad nål,
byter färg och tar på sig nya engångshandskar,
ser till att din arm och området omkring är desinficerat och sätter igång.
Maskinen vibrerar som bekant kraftigt och då lossnar det torkade blodet innuti.
Du förstår säkert vad som kan hända sen?

Du vet inte med säkerthet att personen som tatuerades innan dig har någon slags blodsjukdom.
Att det är det torkade blodet som kan blandas med ditt då du blir tatuerad.
Är risken inte så stor?
Kanske...
Kanske inte.
Är det värt det om det finns en risk?
Skulle inte tro det.

Sedan har vi alla de som köper en maskin och bara kör på,
på fyllan, lite här, lite där, lånar ut osv...
Det kan blir för djupt, det kanske blir för ytligt,
Hur ser tatueringen ut om en vecka? Om en månad? Om två år?

Att tatuera sig innebär ju faktiskt att du gör något som med största sannolikhet ska följa dig för resten av livet.
Så om du får den billigare för att det är din polares kusin som gör den hemma,
är det värt det då om han eller hon inte är fullt så utbildad som man bör vara?
Eller om det är du själv som tatuerar någon?

"Dåliga tatueringar går alltid fixa till,
även om ärrvävnad och dålig grund försvårar,
det farliga här är okunskapen.
Vad gör du om du skulle ge dina kunder en sjukdom eller infektion?"

Jag tycker att det tåls att tänka på, iallafall.

Sedan ska jag dela med mig med att jag själv har en såkallad "hemmatatuering",
gjord i en lägenhet.
Jag har en liten stjärna på vänstra handen.
Han som gjorde den hade gått lärling i många år hos sin farbror som har en studio,
jag kollade upp allt jag kunde kring honom först med dem som kände honom.
Sedan frågade jag själv med.
Jag såg till att han hade nya sterilpacketerade nålar,
att han hade nya handskar, ny färg och att allt omkring var rengjort.
Tatueringen tog ca 4 minuter att göra,
den blev bra och jag har aldrig haft några problem med den.

Jag blev dock väldigt nojig över det här då jag insåg det jag skrivit här ovanför om blodsjukdommar.
Jag fick helt enkelt kolla mig.
Det var lugnt.
Men om det inte varit det då?
Då hade jag haft en sjukdom och endast mig själv att skylla.
Kul.

Så, som sagt, jag pekar inte fingret åt någon,
eller säger att det är fel, bara att det kan vara jävligt farligt.
Tänk efter, det tar inte lång tid att tänka efter,
men att leva med en sjukdom eller i bästa fall en jävligt ful tatuering resten av livet,
det är lång tid.

/C