En utsträckt hand kan ge träningsvärk
Känner mig tuggad på och utspottad...lam jävla känsla.
Det regnar ute, vilket känns rätt symboliskt för allt just nu.
På ett sätt är det skönt, för om solen hade skinit hade det bara kännts jobbigt,
jag skulle inte kunna utnyttja det fina vädret eftersom jag varken har tid eller ork just nu.
Allt är kaotiskt och jag försöker fixa saker så gott det går,
men hela tiden är det något som faller så fort jag styrt upp något annat.
Man ska verkligen inte ta saker och ting för givet,
helt plötsligt gör världen eller människor en 180 och allt är tvärtom.
Man kan mista allt inom några veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder...
Inte ens det mest fundamentala sakerna kan tas för givet;
ett boende, pengar till mat och tillit till vänner.
Allt kan tyvärr ändras, så är verkligheten.
I hate verkligheten i så fall.
"Jag sträckte ut min hand så långt,
att jag tillslut fick träningsvärk och tappade balansen.
Jag föll mot marken.
Jag sträckte den här gången ut min hand i hopp om att
få hjälp upp.
Handen förblev orörd.
Jag drog tillbaka min hand.
Jag sträcker den aldrig mer åt fel håll.
Jag blickar bort mot horisonten,
och går framåt.
Jag lämnar det gamla, det smutsiga, det dåliga, det trasiga
bakom mig."
Nya tider, mina vänner, nya tider.
Nya friska tag vet jag inte, ett par rejäla tag blir det iallafall,
sen får vi se :)
Geisten är svår att jobba upp när det mesta känns tungt,
eller "fan, jag har nästan tappat livsgnuttan" som Tina sa :)
Så långt ska jag inte sträcka mig, men jag är nära och nuddar.
Jag har gjort lite om-möblering i mitt liv och kastat bort gammal skit som legat kvar,
sådant jag inte behöver.
Det känns friskt och bra, jag saknar det inte ens.
Har gjort en till design till ett linne, delar med mig av min nyfunna kreativitet,
hoppas ni gillar den :)
/C
