Inside the belljar - Cicis värld!

Den lilla männsikan kämpar på,
hon springer fövirrad hit och dit och tar ut sej.
Hon kliver upp var morgon och jobbar hela långa dagen,
tar en paus för lunch och den ska vara fettsnål, utan socker och helst bara luft
så inga onödiga kalorier slinker ned i magen och förgiftar kroppen, föder fettcellerna.
Efter jobbet handlar hon mat på affären,
jagar lågpriser likt en gris som sniffar rätt på dyrbar tryffel med sina trynen.
Pengarna räcker aldrig till och för att kunna åka iväg på den där
en-veckas-semestern måste hon jobba övertid, så de har råd.

Vattenpark och stoj åt ungarna, solstol och ny grill åt pappa
och en ny fin klänning till mamma, om pengarna räcker till.
Hon kommer hem och lagar maten och hon stoppar in i diskmaskinen
som sjunger på sista versen, resterna i kylskåpet - matlåda till imorgon.
Hon tittar på ett intressant program på teven och hinner med de sena nyheterna,
vill så gärna läsa lite ur boken som är så bra och bildande innan hon släcker lampan och ska sova,
men tröttheten tar ut sin rätt i hennes värkande kropp,
och hon orkar inte bilda sej just ikväll.
Den lilla människan kämpar och kämpar sej framåt,
dag för dag, år för år och livet rinner förbi...
För vad? ställer jag mej frågan,
men herregud, för vad?!

Är det så det ska vara?
Är det meningen med livet?
Är det så det var menat att vara?

Jag ställer mej frågan hela tiden,
är det bara jag som finner detta hamsterhjul lätt oacceptabelt?
Jag ryser och drar min nya blå jacka som jag köpte för halva priset närmare mej och blundar.
Hinn med...hinn med att..leva.


Dags för lite överflödig poesi

För fågeln är nu gammal och grå,
och mej kommer du aldrig att förstå.
Solen har förstörts och ingen kan längre se,
men lika bra är väl de.
Den gula hästen från helvetet har dundrat förbi,
och jag har släppt alla monster fri.
Ingen kan längre ljuga eller slå,
för fågeln är nu gammal och grå.
-Cici


Klockan är 01.25 och jag börjar faktiskt bli lite trött,
känns bra, med tanke på dessa jävla sömnsvårigheter.
I vilket fall så ser det ut som att jag inte behöver öka min
dos av mediciner, läkaren säger att mina värden ser bra ut
(vilket betyder att de iallafall inte blivit lägre)
och att jag kan fortsätta ta den mängd mediciner jag gjort de senaste 2 månaderna.
Känns bra.
Sömntabletter kommer jag inte ta, hur många som än säger att jag bör,
det må vara jobbigt att ha den här insomnian from hell,
men jag vill icke proppa i mig sömntabletter.

Nu ska jag röka (som den idiot man är) på balkongen och frysa lite,
det har börjat bli kallt ute,
hösten lurar kring hörnet,
den kommer komma vilken dag som helst nu.

/C